Finns det något vidrigare än att behöva sitta i ett rum och vilja ha det lungt och skönt när det finns en annan som bara pratar och praaaatar och höööögt dessutom. Jag vill krypa ur mitt eget skin. Varken tidning, korsord eller telefon kan få mig att koppla bort dåren. Snart ryker det ur mina öron.

Rasmus sov i Holmby inatt. Mycket skönt! En hel natts sömn utan avbrott. Jag har fjäskat in mig, så vovven får stanna en natt till. Jippi!

En dryg timma kvar innan psykologbesök. Sjukt otaggad. Bara att bita i det sura äpplet.

Markus är dödssjuk. Jag vill bli smittad, så jag kan få vara hemma och bli ompysslad jag med. Men det kan jag bara glömma. Mitt jäkla immunförsvar är som cement. Inget tar sig i genom. Jag är sjuk en gång vart annat år.