God Jul älskade mamma ❤️

Innocence is kinky

17!
Puss.

När orden inte räcker till.

Jag var hos mamma idag. Jag kan inte minnas sist jag grät så mycket som jag gjorde idag. Skönt och jobbigt. Jobbigt och skönt. Madde var med mig hela tiden. Hon höll min hand, grät tillsammans med mig, hjälpte mig att köpa blommor och lyste upp gravstenen med en ficklampa så jag kunde ta fina kort.














Vi åkte förbi mormor och morfar också. Det var så fint med all snö som låg runt alla stenar och lyktor.


Och palt fick jag i magen, hos Peter och Tyra. Oj så gott. Men oj vad ont i magen jag fick efteråt. Men gott, framför allt!


Det var härligt att vara där. Det doftade som förr. Som när jag och Madde var ett par år fräschare än idag och sprang runt där som två vildar. Jag fick dessutom en otroligt generös julklapp. Dom är så fina. Hela den här familjen är fantastisk!

Och Madde, hur ska jag beskriva henne. Ord räcker verkligen inte till. Utan tvekan en av de vackraste människorna jag har i mitt liv. Till och med det är en underdrift.

Tänk att hon bjöd mig upp hit. Att jag äntligen fick komma Hem. Oj vad jag behövde det här. Jag har haft så fantastiskt roligt. Det har varit så nyttigt. Det som varit en stor längtan, i flera år, har äntligen fått ta plats.

Jag tror inte att hon förstår, att Du förstår, om Du nu skulle läsa detta. Du har hjälpt mig att fylla alla minnesluckor med sådant engagemang. Jag har frågat, Du har svarat. Jag har frågat igen och Du har försökt att förklara på ett annat sätt. De mest självklara frågorna har Du hjälpt mig att hitta svaren till. Du har som alltid varit den varma person Du alltid varit. Du har fått mig att kikna av skratt 24/7. Din generositet är helt omöjlig att förklara i ord. En dag ska jag gottgöra Dig. Du har gråtit med mig, hållit min hand som vi alltid gjorde förr, Du har krupit upp nära i soffan, Du har skrattat med mig och bara andats när vi har behövt det.

Jag kan fortsätta i evighet. Jag hade ändå inte kunnat beskriva hur fantastisk Du är. Men det är Du, fantastisk. Agnes är bedårande, Du har uppfostrat en underbar liten tjej. Mammas värme rakt igenom.

Det får aldrig gå såhär lång tid igen, innan vi ses. Det får det inte! Jag behöver dig i mitt liv. Det är tydligare nu än någonsin. Den här veckan har nog varit den bästa veckan sen mamma gick bort. Jag tror faktiskt det. Gud vad jag älskar dig. Så innerligt och otroligt mycket. För alltid! ❤️

Fan, dagar som den här gör det så tydligt att jag inte är 22 längre, vilket jag hemskt gärna vill tro. Igår var jag och Madde ute. På Schlagerbaren här i Umeå. Guuuud så roligt vi hade. Det är ju helt fantastiskt när man kan skrika med i alla låtar. Haha. Men att dansa i timmar, dricka massor av alkohol i kombination med att vara vaken till 6 morgonen efter, det är lika med en supertrött Sofi. Usch.











Men roligt hade vi, tio poäng till mig och Madde ❤️

Imorgon, då ska vi göra ett nytt försöka till att åka till Piteå. Ska bli underbart. Och snart är tisdag här. Känns vemodigt att snart åka hem, men spännande också. Det är stora omställningar, men bara bra och fina.

Puss.

❤️

Det blev inget Piteå igår. 3 mil norr om Umeå så gav bilen upp. Vilken mardrömsfärd det blev tillbaka. Men det gick bra. Med nöd och näppe. Vi tänker göra ett nytt försök på måndag. Jag hoppas vi lyckas, för jag vill verkligen upp till mamma och tända ett ljus.

Annars då, att vara här i Umeå är fantastiskt. Jag känner mig hemma. Det gjorde jag direkt. Jag känner mig lugn och rofylld. Och Madde, hon är en fantastisk och unik människa. Vilket hjärta, vilken värme, och humor. Gud vad den kvinnan har humor.

Fredag idag. Dagarna har gått fort. Även om jag längtar hem en smula, så hoppas jag ändå att resan inte tar slut allt för fort. Jag är i balans här. Vet inte om det är luften, det goda vattnet eller en glad liten tös som heter Agnes som ger mig all energi. Men det är oavsett helt underbart!

Maybe, snart, puss!

Nu sitter vi i bilen, påväg till Piteå. Jag ska äntligen få gå till mammas grav. Så många år sedan sist. Jag ska tända ett ljus, krama gravstenen, dela mina tankar och funderingar, och be om hennes välsignelse. Mormor (och morfar) ska jag också besöka. Åh vad jag saknar er, ni visa, kloka och vackra kvinnor.

Det måste finnas en samlingsplats där uppe, så vi får ses igen ❤️

Guess it's time.
Egentligen borde hela den här bloggen raderas och börjas om på nytt, från början. Från idag. Eller igår. Det spelar egentligen ingen roll exakt ifrån vilken dag. Me. Vad som spelar roll är vart jag befinner mig idag.

Det är ett nytt liv. Det är mitt liv. Jag lever. Jag skrattar. Jag känner lycka. Värme. Glädje. Stabilitet. Ska jag fortsätta?

Jag kräks lite på mig själv, precis som jag tidigare kräkts på alla andra lyckliga jävlar. Men nu är det jag som är där. Så superkräk på mig. Fniss.

Maybe. Puss.

Lost in this world
I even get lost in this song
And when the lights go down
That is where I'll be found

This music's irresistible
Your voice makes my skin crawl
Innocent and pure
I guess you heard it all before

Idag skänker jag också en tanke till er. Ni behöver den verkligen. Om ni bara visste, eller framförallt om du visste, vad som sagts. Jag måste bara få skratta lite. Bara lite. Nu kommer det. HAHAHA!

Location:104,Holmby,Sverige

Årsdagen närmare sig så smått. Idag den 3/10 var det 6 år sedan jag pratade med mamma sist. Time flies ❤️

Är det här ett förutbestämt spel?

Oj vilket bra möte. Sköna provsvar, eller hur man nu ska säga. Skönt iaf.

Läkarbesök, så otroligt jävla läskigt. Vill inte ens föreställa mig vad som kommer att sägas.

Jag tycker det är så trevligt med människor som tillför glädje. Det finns så få av dom och när man väl stöter på någon så tror jag att man gör alldeles rätt i att bara njuta.

Vilken jäkla toppendag för övrigt. Vissa dagar är slår bättre än andra, visst är det så?

Rasmus och Nova är nerbäddade på varsin sida. Jag har talat om för dom att det är sovmorgon som gäller imorgon och sen en kaffe på balkongen. Fint ska det vara!

Godmorgon Ajslöf. Sovit som en prinsessa. Tack gode Gud för sällskap.

Jag ska skriva ner en todo. Det finns en hel del att göra och bocka av. Upp på kylen ska den. Fab!

Jag har tydligen fler läsare än jag trott. Sånna där "nättroll" som dom brukar kallas.. Haha.. Om ni är snälla, så är jag snäll. Puss på er ;)

Skräckblandad förtjusning.

Skräckblandad förtjusning.

Jag hatar mig själv för att jag inte tycks vara intressant nog. Verkligen hatar.

Det är så skönt med bilder, när man inte orkar skriva något liksom, men ändå dokumentera. Jag är ett stort fan av tekniken.

Det är förhoppningsvis inte bara jag, som tycker att artighet är viktigt. Eller? Jag fullkomligt hatar oartiga människor. Jag blir arg, jag skulle kunna slå dom litegrann.

Alla passar inte alla. Vissa klickar man inte med, det har jag absolut förståelse för. Men om det nu blir så, visst kan man väl säga det då? Vuxna människor borde applicera det i sitt liv. Att kunna säga, nej tack, när det inte är till belåtenhet.

Sen är jag också lite arg på mig själv. Jag tror för gott om människor. Det är ett faktum. Jag öppnar upp mig för lätt. Jag delar med mig för lätt. Det ska jag sluta med. Idag.

Du är inte speciellt intressant. Om du undrade.

Det är måndag morgon och mitt huvud känns så tungt. Jo ja sa just de att det är måndag morgon
och mitt huvud känns så tungt.

Wise dude, den där Ramel.

Ingenting känns rätt. Det säger sig självt att allting är fel. Det här. Jag.

Visst är det skönt, att bara rocka loss och gråta som fan ibland!? Det tycker då jag. Känner mig 12,5 ton lättare. Härlig känsla!


Ska titta färdigt på kvällens avsnitt av special victims unit, sen ska jag fjäderlätt sova gott! Xxx

Först är Mirrs sjuk, jag skryter om att jag kan vara hur nära henne som helst, för jag blir aaaaldrig sjuk. Mitt norrländska blod har gjort mig näst inpå immun mot allt vad förkylning heter. Yada yada.

Tillbaka till storyn. Mirrs blir frisk. Ett par dagar passerar. Jag blir tvärsjuk! Fuck me liksom. Jag får käka upp allt jag sagt, plus litervis med snor och slem.

Meeen, så börjar det kännas bättre. ÄNTLIGEN! Vad händer? Mirrs blir sjuk IGEN! Jag? Ja jag blir sämre såklart.

Nu sitter vi här och dör sjukdöden!

För mycket av det goda. Utan minsta tillstymmelse av överdrift. Idag har varit en sån där dag när en fanta lemon smakade som rent guld. En sån dag alltså.

Det är soffläge royal, sambon sover och jag och missen skedar. Livet är rätt fint ibland.


Jag vill inte tillbaka till verkligheten. Jag vill stanna här. Där problem är så långt borta. Där jag knappt kan skymta dom. Precis där vill jag vara.

Så fruktansvärt trött. Hur är det ens möjligt?


Frukost, och framförallt kaffe. Jag bara måste ha kaffe! Kanske en promenad ner till stranden efter det. Behöver rensa ur hjärnan. Och hjärtat.

Vi skulle gå ut och ta ett glas vin igår. Redo för att knalla ner så somnar jag till i soffan. Sen var det kört. Har sovit så gott inatt. Fick en smärre chock när jag gick upp idag, creepy lady!

Jag har tappat aptiten. Jag har knappt ätit på 48 timmar. Det känns som ett jävla projekt att få i sig något. Men det blir alltid såhär, när en svacka kommer. Men det måste lätta snart. Det måste det.

Äntligen kom det där regnet och den där åskan som jag väntat på i veckor nu. Underbart!

Det kanske är dags. Att börja skriva lite. Att använda min plats som det verktyg det förut var. Ett sätt att rensa huvudet. Ordbajsa och kanske sen se ett sammanhang när man smygläser sina egna inlägg. Det är kanske stört, men det är så det varit innan.

Jag försöker att njuta av livet. Men det går inte alltid ihop. Att slåss med förr och nu är ingen enkel match. Att acceptera det nya livet med precis allt vad det innebär, är just, nytt. Läskigt. Lättande.

Jag tar igen tonåren. Med stora bokstäver. Jag njuter av sommaren, möter nya människor, dricker drinkar och mängder av rött vin. I måttliga mängder bör väl tilläggas så att ingen får för sig att köra in mig till något psyke.

Jag ser det nu, hur bra det i slutändan var för mig. Uppbrottet. Men det är klart att såren inte är läkta än. Vissa ömmar ordentligt fortfarande. Jag hatar lögner och svek.

Att lita på människor är svårt. Det gör mig lite förbannad. Att det blev så. Att, att kunna lita på någon skulle bli ett jävla problem. Tänk att det brände mig så mycket, att de jag fortfarande har i mitt närmsta kan få mig att tvivla på om, det som sägs, verkligen på riktigt, är sanning. Det är ju fruktansvärt. Att en enda människa kan orsaka något sådant. Men det blir bättre med tiden, sägs det. Det är så jävla mycket som "sägs".

Jag är otroligt tacksam också. Men det är en sån lång historia, och den passar sig inte i att börja nästa i nu. En annan gång.

Tack för att du finns, "min plats", tack för idag!

Fy fan, jag har städat hela dagen. Mina fingrar var som russin när jag gav mig för idag. Men Gud så rent det blev där jag hade varit framme. Imorgon ska jag fortsätta med listan. Förhoppningsvis så blir allt i köket klart. Hade varit skönt!

Härligt väder har det varit också. Det är underbart att kunna ha fönster och balkongdörr öppet. Nova traskar runt som hon vill. Tror sommaren är här nu. Med betoning på tror.

Åååh, jag är så sugen på att berätta det jag vet!

Var vaksam nu. Din båt gungar. Inte oväntat!

Måndag och sol! En helt fantastisk start på dagen. Jag bara älskar solen och allt den gör med mig. Alla vitaminer bara suger sig in och glädjen över att leva håller i sig många timmar. Tacksamhet!


Sen är det våren, den är ju ändå himla speciell. De första lökarna som tittar upp och sen blommar fantastiskt. De första skira löven när träden slår ut. Speciellt björkarna, kastanjeträden och ekarna. Ja och så rhododendron, hortensiorna, lupinerna och inte för att tala om klematiser i alla de slag! Kan jag förutsätta i evighet.











Imorgon åker jag till Hbg för mostermys kombinerat nytta med nöje. Motte-måna är en riktig diamant ❤

Jag och Nova är nerbäddade i sängen. Några avsnitt av New Girl, sen knoppar vi här!

Tiden går fort, redan onsdag kväll. Har haft en FaceTime-kväll med mina fina syskon. Ni är bäst ❤❤❤

Rasmus har varit en riktig mysvovve idag. Lilla hjärtat! Jag är glad att jag har dom, mina djur. När ensamheten slår över mig så finns iaf dom där.

Imorgon är det sista dagen för deklarationen. Och som vanligt så är jag ute i sista sekunden. Får passa på att göra det när jag ändå är i stan.

Om någon vill skänka mig ett par hundra så jag kan laga min cykel så är det bara att säga till. Gud vad det hade varit kul att ha fått den lagat. Men blä för att vara fattig, och skyldig folk en massa pengar. Hate it!

Godnatt.

Vilken toppendag!