Jag är äntligen hemma! Vår hästens säng är inte alls lika bekväm som sjukhussängen. Kan man inte tro. Markus har bäddat upp mig med kuddar till tusen eftersom jag inte kan ligga plant.


En annan sak slog mig var att det var ett helvete att sätta sig ner på vår toalettstol. Den var inte handikappanpassad. Låg och utan armstöd. Men med en sambo som höll i mig gick det bra. Inga hämningar här.

Datorn är uppallad och jag trycker i mig ett par godisar som Maja och Josh köpt till mig. Fick en massa annat fint också.





Min uppsvällda kropp värker, men nu ska jag försöka njuta av min Oxynorm och sen ta en sömntablett så jag får mig lite sömn. Usch vilket vidrigt dygn det varit.