Jag blir visst aldrig klar här, har så mycket som behöver talas om, för mig själv. Igår ringde jag min faster som jag inte pratat med på flera år. Det var ett bra och långt samtal. Det var så skönt att få bolla tankar och känslor med någon som vet hur allt är. Hon tycker från hjärtat. Hon har alltid stått upp för oss, jag känner mig viktig, det har jag aldrig gjort för pappa och Co. Nu förstår jag, mer än någonsin varför det blev som det blev och hur det egentligen började. Vilken äcklig och falsk människa A är, som ljugit och manipulerat, försökt att få mig, oss, att tro på något som inte är sant. Stå för den du är och vad du tycker och tyckt. Smuts! Inte bara hon såklart, han med. Usch!

Jag känner mig starkare, klarare i tankarna, mer trygg i mitt beslut än någonsin, på att mitt val är rätt. Jag tror inte ens att ett förlåt kan förändra det. Eller, jag vet att det inte kan det. Det har pågått under så många år. Terrorn, mot oss alla. Smutskastningen och hatet från deras sida kommer aldrig att tvättas bort. Inte för mig.

Det finns en till. När tiden är rätt kommer jag att ringa henne med. Det är fina människor. Som dessutom kände mamma och visste vilken underbar stjärna som togs ifrån oss.

Nu är jag rörd. Men varm.