Usch vilken fruktansvärd natt! Tisdagen började med att jag somnade i soffan vid 15 och sov fram till 19. Var vaken två timmar kanske, sen flyttade jag in till sängen. Vet inte riktigt när jag somnade, men klockan kan väl ha varit strax innan 22. Hade lite småont i magen, men lyckades somna trots det.

00 vaknade jag igen. Totalkramp i magen och att det var ett gallstensanfall var det ingen frågan om. Var helt chockad över hur ont jag hade. Fruktansvärt. Ringde 112 och bad om en ambulans. Maja och Mirre kom och erbjöd sig att köra, men eftersom att jag hade så ont så ville jag hellre att ambulansen kom och kunde ge mig smärtlindring snabbt.

Så kom ambulansen och två otrevliga och dryga män hoppade ut. Jag blev tagen för en missbrukare, fick veta vart dom bodde, fick såklart ingen smärtlindring eftersom dom redan dömt mig.

Bland tårarna så blev jag tillslut förbannad. Jag talade om för honom att det var färdig pratat.
Varför ska jag berätta något ö.h.t när han är otrevlig, dryg och dömande?

Väl inte på akuten så togs det i vanlig ordning massor med prover och dom satte in ett dropp. Vid 03 fick jag äntligen smärtstillande. Lagom tills att anfall två var igång. Fick sova kvar där, och vid 06 var jag klar för att åka hem.

Gårdagen var i dimmans tecken. Jag mådde så illa och kände mig febrig hela dagen och kvällen. Men så idag så är alla symptom borta. Som natt och dag.