Det blev inget Piteå igår. 3 mil norr om Umeå så gav bilen upp. Vilken mardrömsfärd det blev tillbaka. Men det gick bra. Med nöd och näppe. Vi tänker göra ett nytt försök på måndag. Jag hoppas vi lyckas, för jag vill verkligen upp till mamma och tända ett ljus.

Annars då, att vara här i Umeå är fantastiskt. Jag känner mig hemma. Det gjorde jag direkt. Jag känner mig lugn och rofylld. Och Madde, hon är en fantastisk och unik människa. Vilket hjärta, vilken värme, och humor. Gud vad den kvinnan har humor.

Fredag idag. Dagarna har gått fort. Även om jag längtar hem en smula, så hoppas jag ändå att resan inte tar slut allt för fort. Jag är i balans här. Vet inte om det är luften, det goda vattnet eller en glad liten tös som heter Agnes som ger mig all energi. Men det är oavsett helt underbart!

Maybe, snart, puss!