Sådär då, Maja har åkt, jag är ensam med djuren. Det är tufft. Jag har aldrig bott själv, någonsin. Och just nu av alla tillfällen, inte optimalt.

Den lilla energi jag har går till att rasta Rasmus och ge djuren mat. Sen sover jag. Men det är skönt att sova. Då slipper jag hantera alla tunga tankar.