När Markus väckte mig idag så hade jag kunnat döda för att få ligga kvar under täcket och sova vidare. Men se det fick man inte. Usch vad trött jag är. Och frusen. Dags att rota fram något mer än en kofta att ha på sig tidiga morgnar tror jag. Tackar gudarna för att värmen i bilen fungerar nu!
Vilken jäkla dag jag och Maja hade igår. Skulle inte med världens alla superlativ kunna göra historien rättvisa. Men, jag kan kort återspegla höjdpunkterna.
Vi åkte ut till Kopparhatten, Söderåsens Nationalpark. En helt fantastisk och magisk plats. Härlig skog, fina vandringsleder och en utsikt utan dess like.
Vi var extremt ambitiösa i början. Vi skulle minsann gå den långa leden på närmare 8 km. Vi följde de röda prickarna på träden. Rasmus skuttade runt i sitt esse.
Majas skräck för att bli attackerad av en älg börjar visa sig. Skräcken urartar sen till total döds- och panikångest.
Långt från civilisationen och röda prickar hör Maja, enligt henne, hovslag från älgar. Jag tror ju inte på henne. Med med hennes skräck i ögonen så vänder vi och försöker hitta bilen. Sen säger hon att hon hör ett "mu" från en älg. Muar älgar?
Vi ökar tempot för att komma hem. Sen hör jag också ljuden. Vid det här laget tror Maja att vårt hopp är ute och att vi kommer att dö. Hon planerar vart och hur vi ska gömma oss om älgen hittar oss. Nu småspringer vi. Min kondis fick sig en riktig känga.
Äntligen ser vi bilen. Jag är så utmattad att jag vill kräkas. Maja känner mest lycka över att hon har livet i behåll.
Som vi har skrattat åt vår terrängpromenad. Majas blick och kroppsspråk när hon tror att hon ska dö var otroligt underhållande. Det hade kunnat bli en bestseller. Önskar att jag hade haft det på film.
Tror vi skippat Kopparhatten framöver. Iallafall för ett tag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar