Ja, vart ska jag börja.. Det har varit ett jobbigt dygn. Eller egentligen längre än så. Men igår kom nog toppen. Allt svämmade över, det blev för mycket. Min fasad gav vika. Jag och Markus hade ett långt samtal tidigare idag. Han sa att det gör ont i honom att se mig så ung och samtidigt så trasig. Han hittade det där ordet som jag har letat efter länge. För det är precis så jag känner mig. Trasig. Jag kämpar för att hålla ihop alla bitar. Men det går inte. Sen kommer det dagar som igår, och då faller allt isär.

Idag har dock känts bättre. Jag är bara trött och låg. Men jag känner iallafall inte hur tårarna bränner bakom ögonen.

Nu ska jag mys med min man. Mitt allt! <3